1887-1927 Born in Madrid, he studied mechanical drawing at the Escuela de Artes y Manufacturas in Madrid from 1902 to 1904, during which time he contributed drawings to local periodicals. From 1904 to 1905 he studied painting with the academic artist Jose Maria Carbonero. In 1906 he moved to Paris and became friends with Henri Matisse, Georges Braque, Fernand Leger, and in 1915 he was painted by his friend, Amedeo Modigliani. In Paris, Gris followed the lead of another friend and fellow countryman, Pablo Picasso. His portrait of Picasso in 1912 is a significant early Cubist painting done by a painter other than Picasso or Georges Braque. (Although he regarded Picasso as a teacher, Gertrude Stein acknowledged that Gris "was the one person that Picasso would have willingly wiped off the map.") Portrait of Picasso, 1912, The Art Institute of Chicago.Although he submitted darkly humorous illustrations to journals such as Le Rire, L'assiette au beurre, Le Charivari, and Le Cri de Paris, Gris began to paint seriously in 1910. By 1912 he had developed a personal Cubist style. At first Gris painted in the analytic style of Cubism, but after 1913 he began his conversion to synthetic Cubism, of which he became a steadfast interpreter, with extensive use of papier coll??. Unlike Picasso and Braque, whose Cubist works were monochromatic, Gris painted with bright harmonious colors in daring, novel combinations in the manner of his friend Matisse. In 1924, he first designed ballet sets and costumes for Sergei Diaghilev and the famous Ballets Russes. Gris articulated most of his aesthetic theories during 1924 and 1925. He delivered his definitive lecture, Des possibilit??s de la peinture, at the Sorbonne in 1924. Major Gris exhibitions took place at the Galerie Simon in Paris and the Galerie Flechtheim in Berlin in 1923, and at the Galerie Flechtheim in D??sseldorf in 1925. He died in Boulogne-sur-Seine (Paris) in the spring of 1927 at the age of forty, leaving a wife, Josette, and a son, Georges.  Related Paintings of Juan Gris :. | Grape | the red blanket on the table | Tobacco and cup | Fruit dish and bottle | The clown scooped up the book |
Related Artists:
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Luce, Maximilien
French Pointillist Painter, 1858-1941 French painter and printmaker. He was born and brought up in the working-class surroundings of Montparnasse, and an interest in the daily routines and labours of the petit peuple of Paris informs much of his art. After an apprenticeship with the wood-engraver Henri Theophile Hildebrand (b 1824), in 1876 he entered the studio of the wood-engraver Eugene Froment where he assisted in the production of engravings for various French and foreign publications such as L'Illustration and The Graphic. He also sporadically attended classes at the Academie Suisse and in the studio of Carolus-Duran. In Froment's studio he came into contact with the artists Leo Gausson and Emile-Gustave Peduzzi
Jacopo de Barbari
active in Nuremberg 1500-1515/16